"Det visade sig inte vara så kul att sitta och vänta på drömprinsen..."

Kära Blogg...

I dag när jag vaknade och mitt nya liv skulle börja.. så började det inte så bra.
Vaknade klockan 9 redo för en ny dag, reser mig upp, kollar ut genom fönstret och bestämde mig snabbt för att lägga mig igen. Regn, grått och blåst. Nej tack! Elaine is not made for bad weather.
Gick och la mig en timme till, men kunde ändå inte sova. Tänkte för mycket.
Gick upp och räddade kaninen från skitvädret genom att släppa in stackaren. Usch vad kallt hon måste ha det. Men hon har ju päls. Våt päls är dock inge skönt.
Satt i soffan och var deprimerad över vädret i säkert en timme. Bestämde mig sen för att iaf göra frukost. Gjorde stekta ägg. Riktig frukost ska det va.
Funderade sen på om jag verkligen skulle gå till jobbet idag som planerat eller om jag skulle skita i det i tanke på regnet. Bestämde mig dock för att eftersom det fanns två viktiga grejer att ta tag i på jobbet, så ska jag, enligt min nya livsfilosofi, ta mig dit trots regn och rusk. Pälsade på mig ordentligt och tog mitt rosa paraply i handen.
Kom till jobbet nästan helt torr :D Otroligt stolt över detta. Lyckades passera hinder nummer 1 lysande. Lyckades även sitta nästan en timme och göra ingenting medan alla trodde att jag hade massor att göra. För i ärlighetens namn så hade jag ingenting att göra på jobbet i dag, men det är så fruktansvärt tråkigt hemma...
Lyckades ta mig förbi hinder nummer 2 också och förhandlade till mig ett avtal. Det ni! Är halvnöjd med den första insatsen dock... men den kanske blir bättre imorgon när jag går till jobbet fast jag ännu mindre än i dag behöver, men vägrar ha tråkigt hemma. Det är nog bara jag i hela världen, som går till jobbet frivilligt och gratis (jobbar ju på timmar och är en ärlig människa så skriver bara upp timmar som jag faktiskt jobbar eller tycker att jag jobbar iaf...) när jag inte har något bättre för mig. Då är det något fel... eller så finns det andra anledningar...
Vid 15-tiden insåg jag dock att det faktiskt inte finns något mer att låtsas vara upptagen med, så då var jag tvungen att gå hem.
Gick en sväng inom affären och köpte lite mjöl och margarin för jag tänkte att jag kanske kunde spendera kvällen med att baka lite. Har ju lärt mig använda ugnen själv nu och är väldigt stolt över det och har som sagt trist själv på kvällarna... Sen gick eftermiddagen... och jag orkade inte ta tag i någonting. Lyssnade på radio... när det blev trist så satte jag på TVn och lät den gå... facebookade... surfade runt i allmänhet... jag orkade inte ens stänga av TVn när Ernst gick på. Jag tänkte för en sekund att jag skulle ge Ernst en chans, men ångrade mig efter halva programmet. Jag fick total jävla damp på karln. Vad är hans PROBLEM? Kan han vara normal? Nej. Jag förstår inte tjejer, kvinnor och tanter som tycker han är charmig. Tyvärr, mig gör han bara irriterad. Satte återigen på radion ist...


Frida Laos räddade mig från ensamheten genom att ringa och vara lite desperat. Det gillar vi. Det är hon och jag nu. We are the Bridgets. Snackade med Linda också om hennes härliga helg och så tipsade hon om en websida... det skulle hon aldrig ha gjort. Herregud. Om jag mådde dåligt förut... då mådde jag plötsligt ännu sämre, fast ändå så bra! Jag blev tokig. Jag fylldes med ett ha-begär som aldrig kommer kunna fyllas... jag blir pirrig bara jag pratar om det. Sidan heter Pink Princess... bara det... Kolla på vilka grejer dom har...




Jag blir galen. I morgon hoppas jag på bättre väder för då blir också Elaine en bättre människa. Nu ska jag fortsätta vänta på drömprinsen och drömma vidare på Pink Princess...

Over and out.