Los Angeles, Fall 2007

"nyanländ i LA är man inte kaxig..."

Sova? Ja, tack!

Ojoj... fy vad jobbigt det är att resa långt. I dag har jag verkligen fått erfara detta... Resan började ju i morse i Köpenhamn som ni ser här i föregående inlägg. Vi hamnade i Frankfurt, där vi också hamnade i loungen. Den loungen var mycket häftigare, det fanns tom champagne, så jag och pappa tog var sitt glas, fast klockan bara var 9 ;) hehe... Gick emot boardingen och även emot 11 timmars skön flygresa! Jo... visst! Första timmen flög förbi, då var allting kul och spännande. Sen gick det långsamt vill jag lova. Fast det hände en hel del. Dom var väldigt generösa. Det började med att vi fick snacks och valfri dryck. Sen fick vi lunch. Sen blev det tecknade serier :D Oh yes, you know I like it! Sen blev det film. Evan Allmighty bjöds det på! Den var faktiskt sjukt rolig, men bara tacka vare underbara Steve Carrell. Under filmen blev det mer snacks och mer valfria drycker. Inte långt efter att Evan var slut så började Ocean's Thirteen... Den såg jag dock inte mycket av, för då lyckades jag tillslut somna. Efter det så satt jag och funderade och kom på att för oss är klockan ungefär halv åtta på kvällen och sist dom gav oss mat var ju klockan 11... ska vi inte få något mer mål? Jojomensan. Precis efter att jag tänkt klart tanken så kom det ännu en maträtt. Perfekt! Nu låter det kanske som flygresan var skitskoj och fylld av massa äventyr och överaskningar... Men nej. Det var 11 timmar ren tristess och som fick till följd ont i arslet som sjutton :p Aldrig har jag varit lyckligare än när en härlig tysk flygvärdinna sa "We are now approching LA International Airport!" Tack gud!
Ja, det här med att komma in i USA är lite krångligt. Alla blir stoppade på en intervju, man får lämna fingeravtryck och så blir man fotad! Haha helt sjukt, men jag klarade mig :D Yes! Pappa hade fixat hyrbil som vi hämtade och OMG. Pappa är ju aldrig den som inte tar i och det har han gjort även den här gången. Någon form av superbil har han fixat. En vit sprillans ny och jättestor Dodge. Ja Erik, du kommer förmodligen dö när du ser bild på den :p
Vi hamnade mitt i the American Dream när vi kom hem till Lisa och hennes sons födelsedagskalas. Det var precis som på film. En Amerikansk barbeque där pappan i huset står vid grillen i den gigantiska trädgården som  badar i sol. Ungarna springer runt och leker med varandra och föräldrarna sitter och skvallrar och snackar ihop. Gulligt.
Jag sitter nu till ro i mitt rum i Lisbeths skitcoola hus! Herregud, det är nästan så jag måste ta ett kort på utsikten jag har när jag går ut från rummet och in i vardagsrummet... Hon bor nämligen uppe på en höjd och i vardagsrummet har hon ingen vanlig vägg utan bara ett gigantiskt fönster med utsikt över LA. Ni kan ju tänka er!
Nej, nu ska jag sova. När vi landade i LA var klockan 23 för oss tokiga svenskar, men bara 12 här, så major jet lag blir det, men jag har tvingat mig vaken och klockan har hunnit bli 20 på kvällen här. Det går nog bra att fixa till det där.

Over and out.