"hej! jag är mobbad..."

Det här kan anses otroligt töntigt...

Men å andra sidan är jag tjej och anser mig därför kunna få vara lite extra känslig ibland. Det finns en kille som älskar att mobba mig (jaja, egentligen älskar han mig, men mobba mig är liksom hans hobby...) Oftast förstår jag att han bara driver med mig och det är helt okej, för det förstår jag. Men så finns det ändå en gräns... En gräns för vad som är kul och för vad som faktiskt bara är elakt (även om det är på skämt och även om det bara är för att jävlas med mig lite extra). Ibland blir även Elaine ledsen för det du gör. Jag skiter fullständigt i din dumma tillställningen och skulle säkert ändå aldrig gått dit... men när du verkligen påpekar för mig att du ska ha fest och du verkligen gör detta bara för att jag ska fråga varför inte jag är bjuden, så att du kan få jävlas lite med mig, då blir jag arg. Sen när du, självklart än en gång för att få en reaktion från mig, bjuder in en av mina bästa vänner framför näsan på mig och talar om det för mig för att jävlas... då är gränsen nådd. Sen skulle du ju säkert inte porta mig om jag dök upp, för du vill ju ändå nånstans att jag ska komma (men gud, det kan du inte erkänna) men just det att verkligen bjuda alla framför näsan och sen bara "alla du känner få komma, men du får inte komma HAHA". Det finns en gräns för dom skämten liksom. Det finns en gräns och den har du klivit över allt för många gånger min vän. Visst, jag vet att du skojar. Visst, jag är töntig och tar åt mig. Men det finns en gräns. Det känns som att vi borde gått ifrån det här för många år sen. Men det lär vi aldrig göra va?
Hoppas du är nöjd. Nu fick du bloggen uppdaterad och något att läsa på jobbet.

Over and out.