Roligaste saken som hänt den här veckan:

I måndags besökte jag och Bekki Martin i Hässelby för att käka middag och kolla en film. För att laga middagen var vi ju tvungna att handla, så vi gick in i butiken och packade korgen full med grejer. Kom till kassan och la sakerna på bandet. Helt plötsligt börjar tanten som stod före oss i kön låta konstigt. Jag tittar på henne och där står hon med min cola light i högsta hugg. Jag ger henne onda ögat och hon säger oskyldigt "Oj. Oj. Den här kanske inte var min va? Nej hehe.." "NEJ!" säger jag och får genast lite dåligt samvete för att jag är lite hård mot stackars tanten. Hon är ju bara senil och har glömt vad hon handlat. Vi går hem och börjar packa upp och Martin börjar laga mat... men när han ska använda den inhandlade ketchupen så märker han att den inte verkar ha kommit med hem... Vi börjar diskutera och fundera på om vi verkligen köpte någon, för vi stod ju där och velade så länge. Kvittot kommer fram och ja, banne mig, vi har köpt ketchup, men den finns iiiingenstans och inget glömde vi på plats i affären. Det slår mig att den enda lösningen på mysteriet är att tanten snodde ketchupen!!! Den senila tanten var inte så senil trots allt, hon försökte sno våra grejer! När det slår oss att det faktiskt är så att tanten, på typ 75 bast, faktiskt snott vår ketchup så börjar vi skratta. Och vi skrattar så länge och så mycket och jag skrattar fortfarande på hur kul det är att en 75-årig tant snodde vår ketchup!

En sak som fick mig att fundera i veckan

I går tog jag direktbussen 153:an hem istället för att mecka med 4:an och sen byta till tunnelbana... En tjej/kvinna (kanske 35) satt på andra sidan gången. Hon pratade i telefon i sitt headset, det var tydligt att hon var upprörd. Hon verkade vara chef för någon butik typ... Hon pratade med en av dom anställda och ställde en enkel fråga "Varför la du larmen på bordet i personalrummet?" Borde ge ett enkelt svar och konversationen borde inte varit så lång och komplicerad. Men nej då. Den här jävla kvinnan vägrade ge upp och en het diskusion utbröt. Det som störde mig var inte att hon verkade vara en hemsk chef, utan att hon istället för att använda "du" använde tjejns namn. Vi kan kalla henne Maria. "Men Maria, det är inte det jag menar. Vad jag försöker säga Maria, är att jag undrar varför larmen låg på bordet?" Och så svarar stackars Maria någonting, varpå den elaka chefen säger "Nej Maria, nej, nej, det är inte sååå... Jag är inte arg, jag blir bara förvirrad Maria." Och sen höll det på så där, hon bara ältade och sa att hon inte var arg, men tydligt så störde det henne otroligt mycket. "Det är mycket skitsnack Maria, det är det, och det är inte kul, men det är inte det jag pratar om. Jag undrar bara, Maria, varför larmen las på bordet" Så där höll hon på tills hon gick av bussen. Fy fan. Gubben som satt framför henne och alltså nästan vid chauffören vände sig till just chauffören och sa "Oj. oj. Vilket malande va?" Chauförren svarar "Ja och så där har hon hållt på sen Fridhemsplan, bjäpp, bjäpp" "Ja, man får va glad att man inte är gift med henne!" säger gubben då! Hahaha... You go gubben! Slutsatsen är ändå att jag tycker det är läskigt med folk som säger ens namn hela tiden istället för att bara säga du... Inkräktande på något sätt.

Over and out.