"hej då huset!"

Och den som måste lämna huset är...

Det är svårt att fatta. Det har nu gått ungefär 9 månader sen jag flyttade in i kollektivet på Stationsterrassen 2. Men nu är det över... Slut. Finito. Allt är packat, hemkört och rummet i Båstad står tomt. Och det känns faktiskt lite tomt inom en också nu när allt är över... Man lämnar nästan tre delar av sig själv nu när man lämnat brudarna. Även om senaste tiden i Båstad kännts tung så känns det nu nästan ännu tyngre att den är näst intill slut. Det är dags för verkligheten... livet... framtiden. Nu har hundra dagar gått, ni måste lämna Big Brother-huset... Dårhuset... Öppna förskolan... whatever det nu kallas där vi bott. Det kommer verkligen aldrig vara som det har varit i Båstad. Dörren var alltid öppen till Stationsterrassen. Spelade ingen roll om dörren öppnades och dom där välkända stegen av någon i trappan ljöd, vi blev inte förvånade även om vi alla fyra satt samlade runt köksbordet. Hos oss var alla välkomna när dom ville och folk kom och gick som dom ville. Man visste aldrig vad som skulle hända eller vem som skulle sova över.
Sanningen är den att vi i kollektivet tyckte mycket om varandra och vi känner varandra som inga andra. Vi har skrattat, gråtit, skrikit, brytit ihop och lyckats tillsamans. Vi har hjälpt varandra igenom varsin livskris och vi är inte rädda att visa våra känslor.
Visst har disken, precis som på Radion, ställt till med diverse tjaffs, men vi har jobbat oss igenom det med.
Sjuka saker har försigått i huset på Stationsterrassen, det ska gudarna veta, men fy fan va roligt vi har haft tillsamans. Jag kommer sakna er sjukt mycket brudar. Båstad... jag trodde aldrig jag skulle säga det, men jag kommer sakna dig med. Den tryggan bubblan, det trygga Big Brother-livet är slut. Det är med tårar i ögonen som jag avslutat med orden "Den som måste lämna huset i kväll är... jag."

Minnen från huset:


1. Så här såg det ut när vi var nyinflyttade! Vi passade på att bygga en snöman på terrassen med alla snö (bild 2)
3. På inflyttningsfesten blev Robin lyckligt lottad i Annes säng ;)
4. Att dansa och skåla i lampan var ett påfund som föddes av Svensson under Kärleksfesten på Alla Hjärtans Dag
5. Kollektivet posing for a picture under förfesten till Black & White-kvällen på CC
6. Anne, Malou och Kim hade fyllt år. Detta firades med inomhuspicnic hos oss. Robin började även brinna.
7. En kanin flyttade in på terrassen och här är hon del av en av våra många sköna grillkvällar
8. På hösten är dock terrassen inte lika mysig...
9. En vanlig kväll i köket hos oss..
10. Alla fyra samlade och ute på äventyr... Kommer sakna er brudar!


Jag skulle vakna mitt i natten och gå upp och ta en lång promenad
Jag skulle låta blicken möta andra ögon, i en främmande stad
Jag skulle inte ha så bråttom med att träffa nån ny
Jag har rätt mycket med mig själv, precis som du
Jag skulle andas i det tomrum som blev över om du lämnade mig nu

Jag skulle sitta på ett tåg mot Paris och låta Stockholm va
Jag skulle få den tiden över för mig själv, som jag sagt att jag vill ha
Jag skulle unna mig att drömma hundra mil genom Europa, om en främling lika tillitsfull som du
Jag skulle pröva mina läppar mot nån annan, om du lämnade mig nu

Jag skulle kunna leva utan den där blicken som får mig ur balans
Jag skulle sakna den där stunden som vi har när vi till slut har blivit sams
Jag kanske skulle söka upp kontakter som jag tappat, som jag varit med förut nånstans
Jag antar det finns nån du skulle ringa, om jag inte fanns

Jag kanske skulle leta upp nån yngre, som en fjäder i hatten
Det skulle bli för tomt om ingen fanns där som värmde mig i natten
Men jag skulle aldrig ha tålamod nog att bli förstådd, ingen känner mig så väl som du
Jag skulle fastna i min ensamhet igen, om du lämnade mig nu


OVER AND OUT.