Men vad i helvete?!
"arg som ett bi!"
Seriöst? Du måste skämta.
I dag skulle jag egentligen börja blogga om lite vettiga saker. Saker jag läst eller sett under min dag som jag reagerat på och så gärna vill kommentera på och skriva runt... men så händer det. ännu en jävla motgång i livet. inte mitt liv den här gången, men det påverkar ändå mig. dessutom har jag gjort ett jävligt dumt val i dag på praktiken. och jag orkar faktiskt inte mera nu... jag vill bara skita i allt. faktiskt. jag är allvarlig. den senaste tiden har nog inget gått min väg?
* Mitt ex försvinner totalt ur mitt liv för att han går och blir kär i en ny tjej... helt ensam för första gången på sex år!
* Den jag tyckte var min närmsta vän i Båstad bestämmer sig för att byta ut mig mot någon annan...
*Jag flyttar från mitt älskade kollektiv och min trygga bubbla i Båstad
* Splittrar mina föräldrar genom att tvinga med pappa till USA
* Gör min mamma arg när jag inte hittar någon praktikplats
* Känner att jag tappar kontakt med folket i Båstad.
* Gör min mamma ännu argare när jag inte får något och måste åka hem akut för 12 000:-
* Får matförgiftning på vägen hem från USA.
* Landar på en hyffsat skitig tid på The Voice...
* Hittar ingen jävla lägenhet över huvudtaget. Får nästan en, men hyresvärden ångrar sig i sista sekunden.
* Lyckas tacka ja till att hjälpa till extra på Mix Megapol på kvällarna vilket betyder att jag kommer ha noll liv.
* Jobbdagarna kommer vara 10-22. Jippi.
* Mamma blir uppsagd från jobbet på grund av nedskärningar...
Om någon vill lägga till något så varsågod. Det är öppet för skit i det här livet.
Welcome to my fucking world.
Over and out.
Jag vet att de senaste veckorna vart katastrof. Jag har genomgått två operationer i halsen. haft öroninflammation åvanpå det. missat en hel vecka av min praktik. Jobbar 12 timmar om dagen 6 dagar i veckan. jag är olyckligt kär och ledsen. min bästa vän stack till finland. jag har ingenstans att ta vägen när jag kommer tillbaka till båstad. jag pallar inte att bo i täby. jag har ingen praktik till våren. jag är så stressad att jag inte kan äta och jag ser dåligt på mitt vänster öga sen en nerv blivigt överansträngd av stress. jag är pank som ett jävla as. och som socker på moset blev pappa av med jobbet för två veckor sedan.
Älskling. vi klarar detta! Tillsammans =)
babies... det gör ont i mitt hjärta när jag läser detta.
kollektivet är starkt! länge leve stationsterrassen. behöver du snacka av dig är jag bara ett telefonsamtal bort. det gäller er alla! puss!
vad jag saknar er!!!
