Escalators can never brake, they can only become stairs....

Jo tack, det fick jag uppleva i dag. Det var inte bara en rulltrappa som blivit trappor på Fridhemsplan i morse utan TVÅ. Den enda som funkade, av dom tre som finns där, var den som gick neråt. Mycket praktiskt. Eftersom jag tyckte det var alldeles för töntigt att väla hissen så var det ju bara att stirra upp för den sju mil långa rulltrappan och börja knalla... Ni som har varit på Fridhemsplan vet hur lång denna rulltrappa är. Det värsta med rulltrappor det är ju att stegen är ju extra höga också. Jag är inte den mest vältränade (no shit!) personen i världen direkt så ungefär halvvägs började jag bli säker på att jag skulle dö. Låren bar mig helt enkelt inte. Stanna och vila var det inte tal om för bakom mig hade jag en person som självklart bestämt sig för att flåsa mig i nacken och ligga så nära som möjligt. Tack så mycket! Istället för att gå om mig på vänstersidan så fortsatte han att flåsa mig i nacken som en tok. Som ni ser hade jag inte mycket till val, det var bara att fortsätta och tänka på målet. Ju längre upp jag kom, ju mer säker blev jag på att jag skulle kollapsa. Hallelujah moment befann sig i min hjärna när jag tog det sista steget. Kännde för att göra en Rocky och börja hoppa runt när jag kom upp. Valde dock bort detta alternativ eftersom jag hade sett ut som en komplett idiot... och förmodligen hade jag inte klara av att hoppa i tanke på att jag knappt kunde gå. Jag ville bara lägga mig ner och svimma. Detta alternativ var inte heller aktuellt. Däremot fick jag ställa mig utanför i väntan på bussen och försöka andas i ca. 30 år haha...
Nej, nu är det nog verkligen dags att börja träna, tror ni inte? ;)

Over and out.