Nej... det är så trist att bara va ledsen...

...Så jag tänkte skriva ett glatt inlägg också. Eller ganska glatt i alla fall.

I går när jag och Malou bara satt hemma och softade och inte hade något att göra så hörde vi ett välbekant tut. Tutet tillhörde glassbilen!!! Tokig som jag är och deppig som jag var redan då skrek jag till Malou "VI KÖPER GLASS!" Hon var inte sen på att nappa på planen! Vädret var ingen höjdare, det hade precis regnat och var lite halvkallt. Ändå var Malou i förd ett par minimala hotpants och typ pyjamaslinne. Det stoppade inte mig från att  tvinga henne att följa med ut utan att byta om haha. Själv hade jag kjol och t-shirt och såg helt vårdad ut. Malou tyckte dock det hela var sjukt hemskt och sa något i stil med att det var det sjukaste hon gjort på länge. :p Sorry. Men han tänkte nog inte stå där så länge eftersom vi var dom enda som köpte glass. Till Malous förtvivlan var det dessutom en ung kille som satt i glassbilen denna dag. Tillslut valde vi en god påse med massa blandade glassar och gick upp och krängde. Det var då jag kom på det. När jag tog den där första tuggan på blåbärs-pinnen... att det var exakt såna här glassar jag alltid åt på landet när jag var liten. Mmmm. Minnena kom med smaken för varje tugga. När jag stängde ögonen kunde jag riktigt lukta och se hur det var där ute. Härliga tider när man var liten :) Nu är landet tyvärr sålt. Aldrig mer. Men jag har ju mitt minne bevarat i hemglassen :)

I dag blev jag dock lite ledsen på den. La den på mitt databord och skulle bara... rätt var det var så rann det glass ner i tangentbordet. Glass smälter tydligen i värmen. Man lär sig något nytt varje dag ser ni...

Over and out.