"glada kryssare"

Kryssning
Efter att ha sovit bort i princip hela den här dagen så var det dags att ta sig till Frihamnsterminalen för avfärd mot Tallin! Jag började med att försöka ta kort på alla i hytten med självutlösaren. Måste säga att mina knep var otroligt bra även om folk tyckte jag var omständig!
Vi hängde på låset till Tax Freen och drog in med kundvagnen som fylldes till bredden med billig alkohol :D Disney-champagnen var bästa köpet! Den skulle inviga resan. Spetsad med lite vodka gick den lätt ner. Inte världens godaste dock. Vi brudar gick och gjorde oss vackra i hytten och grabbarna förfestade i den andra hytten. Sen började det glada supandet. Ölspelet är verkligen inte sunt. Man blir ju så nitad så fort! Jag vet att det typ är poängen med spelet, men det är inte alltid en så himla bra poäng ;) Regler osv blev inte snuskiga som när vi spelade med Johannes, utan den här gången gick det bara ut på dricka. Dricka mer eller att alla andra också skulle dricka när man själv drack osv. Tillslut tömde man ju typ glaset på varenda kort :p Ellen fick i uppdrag att dra upp kjolen. "Knacka på hytt 5317 och dra upp kjolen när dom öppnar" Sure sa en full Ellen och sprang i väg. En stackars kines öppnade och Ellen lyfte glatt på kjolen. Kinesens reaktion är ju obeskrivlig. Han uttrycker ett "NAAAJS". För er som känner Robin; det var ett äkta "Robin-najs". Kanske en halvtimme senare går Ellen dock och "vilar" i sin hytt. One down. Five to go. Vi andra skulle börja röra oss mot discot efter ett tag tänkte vi. Efter en massa pussande så gick vi alla mot hissarna. Väl vid hissarna måste Martin ha ett skärp, så han och Malou vänder för att hämta ett. Emma, jag och Eidhagen springer upp och dansar på "DISCO ALUMINUM" haha vilket namn. Men det var ganska fint inrett. Tunneln in till discot är rätt spejsad. Tyvärr inga bilder :/ Efter en si så där 45 min dans upptäcker vi att Martin och Malou fortf saknas. Jag erbjuder mig att kolla vad som hänt. Springer ner och ser en Martin liggandes i en säng och en upprörd Malou "Han däckade! Han sover! Han vägrar komma!" haha... Jisses. Vi ber Malou lämna Martin och vi dansade natten lång. Eidhagen höll på något längre än andra och kom väl in i vår hytt vid 4 tiden och undrade vart hans säng var. Vi talade om att han fick sova i hytten med Ellen. Han kom dock aldrig så långt. På vägen till dörren däckar han på golvet.
Dag 2 på resan börjar med att Martin vaknar och börjar leta efter något. När jag frågar vad så säger han att han letar sina linsgrejer. Jag visar honom vart dom är och sen sätter han sig och försöker ta ut linserna. Haha, enda problemet är att linserna hjälpte jag honom ta ut på natten innan han däckade ;)
Sen går vi av båten i Tallin, ingen av oss riktigt bakis. Eidhagen tar en cider med sig för han påstår att det är "livsfarligt att bli nykter nu!" och för hans del är det nog sant. När vi går längs hamnen och är på väg mot stan så börjar jag och Martin snacka om att se Damien Rice. Eidhagen vänder sig om och går halvt baklänges "äsch, britney spears forever!" så vänder han sig för att gå rakt fram igen. Men där är det en lyktstolpe haha. KADUNK! Och cidern flög all världens väg. Haha det går faktiskt inte att beskriva hur otroligt kul det där såg ut. "Gud straffar mig direkt!" som han sjäv uttryckte sig. Tur att han var full, annars skulle det gjort riktigt ont. Väl i Tallin gjorde vi inte mycket. Vi käkade på Donken och kollade lite affärer, vi var dock alla rätt pank så det var inte så himla kul. Väl tillbaka på båten så badade vi Jacuzzi och bastade. Fy fan va skönt det var. Det var verkligen vad man behövde i tanke på snöstormen som var i Tallin. Sen gick det dock bara utför... Sen började det gunga. Jo då, vi hade hamnat mitt i stormen Per! (Se min vackra karta här längst ner.) Oh herregud vad vi mådde dåligt allihopa. Vi låg i varsin säng i hytten och var riktigt ynkliga. Obeskrivligt hur mycket det gungade. Dagen efter när vi gick av så gungade det fortf i huvudet. Hela den dagen kännde vi oss bakis fast vi inte var det. Det var bakis efter sjösjuka. Nu när jag sitter och skriver om det så gungar det faktiskt också bara för att jag tänker så mycket på det.
Måndagen blev alltså även den en hemskt jobbig dag. Och dessutom var planet hem en timme försenat pga flygplansbrist... ja, vad fan är det? Vi kom iaf äntligen hem och det har nog aldrig varit så skönt som den gången.

Over and out.